Chiara Seabrooke

Överlycklig att slå mitt rekord kommer jag in i mål, men glädjen blev ännu mer när jag insåg att jag hade fått dagens bästa! MEN kommer inte få behålla det då det är ännu tidigt på dagen xD Men det var kul att se denna text någon gång =)

Nu är Lion på lvl 13! =D

Namn: Wildlion

Smeknamn: Lion

Kön: Hingst

Ålder: ca 6år

Ras: Andalusier

Bästa gren: Dressyr & Horsmanship

Personlighet: Kämpe, ger aldrig upp, arbetsvillig och genomsnäll. Men kan vara lite envis.

Historia: En av århundradets snöstorm kom in till Jarlaheim just den där natten när Lion var på väg in i världen. Det underbara stoet A vision of Lima som hade blivit betäckt med A golden Carrot, förväntlingarna var skyhöga, båda föräldrana var jätteduktiga i dressyr. De hade vunnit flera stora tävlingar genom åren, men A vision of Lima var pensionerad sen några år tillbaka efter en otäck olycka som nästan kostade henne livet. Men nu var hon ett lyckligt avelssto, hon hade gett många fina avkommor genom åren, detta var den sista betäckningen som skulle göras.

 

Snön yrde utanför porten, A vision of Lima visade fler och fler tecken på att föla. Jag visste inte vad jag skulle göra, där satt jag fast i stallet med 8 ston och alla högdräktiga, vägarna var igensnöade så det såg ut att bli en natt i stallet för andra gången detta år. I normala fall skulle jag ha gått hem vid 18 då alla ston var intagna och stallägaren tog över vaket över stona, men idag hade inte ägaren kommit hem, han var insnöad nere i fiskebyn där han skulle hämta nödvändiga varor. 

 

När det började närma sig midnatt gick strömmen, en elledning hade gått av efter allt snö. Där gick jag runt i stallet och kontrollerade de oroliga stona, alla var stressade av stormen men överlag lugna. Sen kom jag fram till A vision of Lima, hon var helt klart mer orolig än de andra stona. Jag började ganska snabbt ana att det inte bara var stormen, efter att ha varit med på många fölningar genom åren insåg jag att det var något som inte stämde, hon var för orolig för att det bara skulle vara stormen. Det var flera ston som hade kommit till stadiet då de hade mjölk i juvren och fått sina vaxproppar. De senaste dagarna har vi bara väntat på fölen, det skulle vara så typiskt om de skulle komma i natt, men jag kom ihåg vad min arbetsgivare hade sagt, de brukar aldrig föla i dåligt väder!

 

När klockan var 02,19 blev mina värsta farhågor sanna, A vision of Lima skulle föla, och det skulle inte bli lätt! Jag insåg direkt att hennes föl låg helt galet, det var bara att kasta sig in och försöka hjälpa henne att lägga fölet rätt. När jag efter en jpbbig stund hade fått den lilla att ligga rätt, blev A vision of Lima mycket lugnare, passade då på att kolla till de andra stona. Totalt var det 4 med fölningstecken, men ingen annan som hade kommit igång. Jag gick tillbaka till A vision of Lima, hon hade laggt sig ner igen och påbörjat värkarbetet, det var bara att smyga sig in oich avvakta. Efter runt 10minuter kom ett par små mjuka hovar ut, men något stämde inte! A vision of Lima blev orolig och super stressad, precis som om hon hade jätte ont, visst fölningar känns. Efter att ha försökt att hjälpa henne i 30 minuter och inget har hänt började jag inse faktum, detta skulle inte gå bra! Det fanns ingen veterinär att få tag i då telefonerna var döda, dessutom som toppen på moset så satte 2 ston till igång med fölningen. Det var bara att kämpa på, både för mig och stackars Lima. 

 

När morgonen kom vet jag inte hur jag hade klarat detta, men i stallet stod 3 små föl och jag levde! Men tyvärr var det tråkiga nyheter att berätta, Anders, stuteriägaren kom upp så fort han kunde till stallet. Mend et var för sent, A vision of Lima hade avlidit efter förlossningen, hon hade haft ett till outvecklat föl som hade kilat fast sig mellan beckenet och det levande fölet. Så när Wildlion kom ut hade det lilla döda fölet slitit sönder stoet som tyvärr avled av skadorna. Jag var helt förstörd då jag tog på mig skulden, men Anders försäkrade mig om och om igen att jag hade gjort rätt, det var en fara för de bådas liv och fölet var tvungen att komma ut. 

 

Lion var självklart svag efter den långa förlossningen, vi flaskmatade han dag som natt, men han var så svag och verkade sakna livsglädje att vi inte trodde det skulle gå. Jag vägrade lämna stallet, vi hade redan förlorat hans mamma, jag vägrade låta Lion dö med. 

 

En vecka in fick vi dommen av veterinären, han hade knappt växt alls, han var lika svag som när han föddes. Dessutom hade han åkt på lunginflammation. Veterinären tyckte det var bäst att låta han sluta lida och avliva Lion. Jag blev förstörd men accepterade beslutet, han verkade inte vilja leva. Fast jag ville ha några dagar till med honom, att säga adjö. Veterinären gav oss antibiotika och smärtlindring och satte Lion på näringsdropp då han hade slutat att äta helt nu. 

 

Dag som natt spenderade jag i stallet, försökte med allt för att få Lion att vilja leva, att kämpa, men jag fick ingen respons. Jag gav upp! Den där sista natten låg jag med Lions huvud i mitt knä och bara väntade på det sista andentaget, men det kom inte. Jag vet inte hur, men på något vis måste jag ha somnat, för jag vaknade i en tom box, Lion var borta. Jag var på väg att börja gråta, men insåg att jag satt i stallet och var tvungen att ta hand om de andra stona, och de ytterligare fölen som kommit de senaste dagarna. 

 

Chocken kommer jag aldrig komma över! Där ute, på stallgången stod en livs levande Lion och luktade på ett nyfiket sto som sträckte ut huvudet. Han såg lite ostadig ut på benen, men det kunde man väll förstå. Efter någon minut vaknade jag till liv och slängde mig fram till det förskräckta fölet och kramade honom, just då kom Veterinären och Anders in genom porten, de såg ut som om de hade sett ett spöke. Jag kastade mig upp och sprang fram till dem "Han lever! Han lever! Han är en kämpe, han är ett Lejon!" Anders skrattade till och jag vände på mig, där kom en liten lurvig luring i full galopp rakt emot mig. Lion stannade framför mig och buffade med nosen på min mage. "Du är en vilding, en Wildlion!" just där och då fick han sitt namn!

 

Veckorna gick och Lion blev större och starkare, han hade hittat ett sto (den som nosade på honom i gången den där morgonen) som ville ta hand om honom samtidigt som hennes egna föl. Han hade fått en adoptivsmamma och blivit friskförklarad av veterinären.

 

Efter ett år kom perioden då fölen skulle säras från sina mammor. Lion var den enda som tog det med ro, han var inte så beroende av sin mor, han hade klarat sig för det mesta själv. han hade en mamma att gå till när han behövde, vilket var sällan! Jag fick ytterligare ett år med Lion innan det var dags för auktionen. Jag visste att Anders var tvungen att sälja alla 8 föl för att få ihop pengar till att ersätta A vision of Lima och för att få verksamheten att gå runt. Jag visste att det inte var någon ide att försöka, Anders kunde inte behålla Lion och jag hade inte råd att köpa honom själv, jag hade redan flera hästar som kostade pengar. 

 

Auktiondagen kom fortare än vad jag ville, alla unghästar hade superfina stamtavlor och många var intresserade av dem, så det skulle inte bli något problem att få dem sålda. Jag hjälpte Anders att lasta alla unghästar på lastbilen, jag sade adjö till alla, framförallt Lion, sen drog jag mig tillbaka. Jag hade äntligen fått en vecka ledigt efter allt slit, jag valde att åka till min bästa kompis, Emma Shortrad, och gömma mig, för att glömma Lion, för att få gå sönder en bit inombords. Men den där veckan gick för snabbt, på tok för snabbt. Jag var nästa flera gånger att ringa och säga upp mig, men jag kunde inte överge Anders. 

 

Måndag morgon! Då var det dags att inse att han var borta, för alltid. Dags att gå tillbaka till vardagen och börja jobba igen. Jag skulle få träffa stona, och få se det nya stoet Anders hade köpt in på Auktionen som skulle ersätta A vision of Lima. Genast fick jag se henne, en vit skönhet som galopperade runt i den södra hagen. Hon var verkligen vacker, men vem var hon? Jag insåg snabbt att jag ville inte veta, ville inte fästa mig vid någon som skulle försvinna. Orkade inte med att förlora fler. 

 

Det var mörkt och tyst i stallet, Anders fanns inte där, nähä! Han hade tydligen glömt att jag skulle komma tillbaka idag, gick in i sadelkammaren och uppdaterade mig om vad som hade hänt under veckan. Det var inget speciellt förutom att stoet som tydligen henne Tinderbell, hade kommit. "Vilket löjligt namn!" tänkte jag irriterat och gick ut för att börja mocka. När jag närmade mig slutet av gången insåg jag att en häst var kvar i stallet. Hade de glömt en inne?! Eller var en till sjuk?! 

 

Mitt hjärta hoppade över ett skutt när jag hörde hästen gnägga. Det lät som Lion! Men genast blev jag irriterad, han är såld, min hjärna måste spela mig ett spratt. Jag fortsätte mocka boxarna, DÄR igen! Hästen gnäggade precis som Lion gjorde när han fick se mig. Jag stod inte ut, jag gick ut ur boxen och var på väg ut ur stallet i en snabb fart när jag hörde gnäggandet igen. Nu var det ingen snack om saken! Den lät precis som Lion. Jag vände mig om och där stod han, halvt ute ur den nu öppna boxdörren. Jag förstod inte hur, men där var han! Jag kastade mig framåt och sprang emot Lion som nu kom emot mig med huvudet högt och öronen framåt. Jag kastade mig om halsen på han och kunde inte hålla tårarna tillbaka. Där var han, MIN Lion! 

 

När jag släpte taget om Lion stod Anders där med ett leende utan dess like. Det visade sig att flera hade gått ihop och sammlat pengar till Lion, och eftersom de andra fölen hade blivit sålda för nästan de dubbla så hade Anders inte hjärta att sälja Lion på Auktionen. Istället hade han sålt honom till Veterinären som hade stått bakom insamlingen (som dessutom Anders hade gett en bra slant till) som i sin tur hade SKÄNKT Lion till mig! Han menade att vi hörde ihop!

 

Sen dess har jag och Lion varit oskiljaktiga, jag fick ha alla mina hästar uppstallade hos Anders livet ut, GRATIS. De går alla på lösdrift med tillgång till boxarna så länge stona inte har föl och behöver dem =)

Jag har länge haft svårt för lilla hoppbanan i GÅD, men äntligen har jag lärt mig hur fasiken man gör för att komma in rätt. Tog kanske 10 ggr innan jag väl lärde mig hur man skall rida för att ta den i fullfart och ändå få en kanontid =)

 

Så ÄNTLIGEN slipper jag förhoppningsvis göra om den 3-4ggr/dag (i ren frustration) innan jag klarar den =)

 

 

 

 

 

 

Ja nu var det ett BRA tag sen jag var här inne... Men har så klart varit inne och spelat lite då och då, men inte i samma utsträckning som jag vill. Är för mycket med katterna nu, får ett nedslag på ett annat, frågan är hur länge man orkar med?! 

 

Så vad har hänt i spelet? 

1. Levlingen går framåt, Wildknight, Wildmadness och Wildpromise är nu på hästön. Wildlion är på level 12 efter dagens levling med Emma Shortroad =)

2. Lite nya hästar har kommit =) Har köpt in Wildeagel "Eagel"

Jag har äntligen kommit till den punkten jag känner ÄNTLIGEN ser jag ljuset i tunneln. Det är nämligen så att imorgon blir jag beundrad med fisket i jorvik =D Inte en dag för tidigt! Sen kanske man får lite mer lust att spela igen? Fast då är nästa porojekt... Sprickorna =( Men jaja.

 

Hade jag gjort fisket i Moorland igår hade jag varit klar idag, men kännde att sömn är viktigare, det är de nu med. Så nu skall jag sova och imorgon är jag äntligen klar med fisket =)

 

Ehm, jag vill med vara ett spöke! =O

 

Fail.. x)

Här kommer en bildbomb med Lion som har varit under dagarna <3

Först kommer ett bevis på hur duktig jag är på att fastna!

Samtidigt som jag köpte Fire dök en till häst upp i mitt stall, möt Wildlion "Lion", en hjärtehäst verkligen. JÄVLAR vad snygg han är <3

 

Som om jag inte hade nog med hästar att träna, då flyttade en ny in till mig, Möt WildFire " Fire". Min dräggelhäst <3

Fick för mig en dag att Ridda'n skulle få komma ut och damma av sig lite =) Känndes ganska skönt att rida runt på en level 15 häst =)

 

Har inte varit helt oaktiv på sso om jag skall vara ärlig, varit inne lite då och då, men nu skall det ändras :) 

 

Här får ni en liten bomb från mig! =) Vi börjar med lite event jag lyckades vara med på x)