Chiara Seabrooke

Taget från Starstables FB:

 

Ja nu var det äntligen öppet! Men lovade Emma att vi skulle rida in tillsammans så jag får bittert vänta tills hon kommer hem från sitt möte innan jag får se vad andra sidan bron erbjuder! 

 

Men ni skall veta att jag var bra sugen att smita över en snabbis, men nej! Jag är en bra kompis och väntar... Undertiden skall jag springa på ICA och köpa nytt kaffe, grädde och sylt. 

 

 

 

 

 

Idag har jag varit väldigt pigg, kunde spela igenom hela spelet. Sen kom jag på en galen ide, varför inte unna sig lite nytt? Vet att jag inte kommer hinna med att träna alla, men nu har jag att göra i alla fall. 

Gud vilka ocharmiga bilder insåg jag nu, men jaja de får duga nu =)

 

Kännde mig rik en liten stund i alla fall =)

 

Wildchaser - Chaser, Hollänskt varmblod

 

Hej!

Emma Shortroad gästbloggar här för att skriva till allas våran fina Chiara aka. Lion, att krya på dig och hoppas nu att du kommer tillbaka snart till oss <3

Vi alla här på Sneaky Dragons ville bara säga Krya På Dig och ge dig en sak som är ett tecken på att du redan är saknad!

Vi saknar dig Lion!!! 

 

Tack Hailey för att du gjorde denna film! Det visar hur vi har det i klubben, dvs glädje och gemenskap!

Här finns videon om det skulle krångla. 

 

I torsdags hade vi en superkul kväll med klubben! Eve hade ordnat frågesport, mowhahaha, tävlingsinriktad som jag är lyckades jag hamna på 2a plats. Etta kom Felle, men ja, hade inte hon gissat rätt på svaren på några frågor hade jag tagit dem då jag kunde svaret, haha. Men grattis till Felicia Wolfdaughter, aka Felle, som vann! 

 

Lite bilder från kvällen, lånade av Emma Shortroad, då jag såklart satt på pappas dator.

Min uppfödning har ett tag fått legat på is, har fått in ett virus som jag håller på att bli av med. Detta virus är i sig inte farligt, det heter Corona, risken med detta virus är att det muterar till ett virus som är farligt. Detta virus som är farligt heter också Corona, men har en annan struktur som gör att det bildar sjukdomen F.I.P, det har ni säkert alla hört talas om. Snart har det gått ett år sen jag fick in det. Än är jag inte fri, men nära. 

 

Skall snart ta alla katterna och ta blodprov för att se hur det går. Har jobbat på ett annat sätt än vad man är rekommenderad att göra, och det har ärligt talat å göra med min ekonomi. Jag har inget fast jobb, jag är bara vikarie. Hittills har viruset kostat mig närmare 34.000kr!. Har därför inte kunnat testa alla katterna varannan månad, utan jag har tagit stickprover. Men nu är det dags igen för alla, det kostar mig kring 6,000kr för att ta alla katterna och ta detta blodprov. 

 

Sen vill dem att det skall vara max 2 katter i samma rum, problemet vi har haft är bristen på rum! Jag bor själv i en 1a, jag har inte haft så stor möjlighet att skärma av mina, men har satt ut några hos fodervärdar vilket verkar ha fungerat bra. Dessutom finns det numera ingen okastrerad hankatt i hushållet, detta minskar stressen på alla, vid sista provtagningen var det grabbarna i stickprovet som inte hade gått ner speciellt mycket i nivåerna på viruset. Men nu är de kastrerade och bor i olika hem. 

 

Idag slog tanken mig, jag har en katt som har klarat sig från viruset, Ashley. Hon bor hos en fodervärd och där är det dags för 2a och sista kullen på, efter denna kull kommer hon att kastreras och skrivas över på fodervärden. Ingen bra tajming tycker ni? Nja håller med, men känner att jag vill få bort henne från mina "avelskatter" och har varken råd ekonomiskt eller genetiskt att släppa henne i förtid. Under detta år har jag förlorat en avelshane (han blev utdömd), en avelshona (livmoderinfektion som brast, hon överlevde men kastration tvunget för att rädda hennes liv), dessutom dog en kattunge när viruset kom. En annan avelshona blev utdömd pga genetiskt fel, 2 av hennes kullar blev många av ungarna missbildade, trots olika pappor. Detta medförde att det blev avelsföbud på henne.

 

Jag har suttit snart i ett år i karantän, självmant! Detta virus är inget du måste rapportera in till myndigheterna, som tex ringorm, du får fortsätta ta kullar som du vill på de smittade, du får ställa ut osv. Detta är ett problem tycker jag, vi fortsätter sprida detta virus om vi inte tar i tu med det! Har därför satt mig själv i en karantän, problemet är att mina katter är extremt uttråkade nu. Även jag!

 

Men Ashley är som sagt fri från viruset, detta skall dubbelkollas innan parningen, men står själv utan hane, försöker nu hitta någon som har en hane som kan passa som vågar låna ut den till mig. Ja, jakten har börjat!

 

Under veckan som har gått har jag hittat några buggar, men mest failställen =)

 

 

 

Vi börjar med buggen. I Emmas hoppbana i GÅD tog det stopp, sprang in mellan flaggorna, år vänster, då kom det upp att jag hade förlorat! Var inom tiden och tog pilen från rätt håll, hmm.

 

 

 

De senasrte dagarna har jag haft underbara Emma här, vi har inte haft så mycket tid att spela. vi hann dock med några dagar, här kommer en liten bildbomb från dessa dagar =) 

 

 

Namn: Wildpromise

Smeknamn: Rosie

Kön: Sto

Ålder: 4år

Ras: Jorvikisk Ponny

Bästa gren: Allt =)

Personlighet: Lugn, arbetsvillig, glad.

Historia: Rosie kom till mig bara för ett litet tag sen, hon impoterades från en uppfödare av Jorvikisk Ponny's från Irland. Hon är ifrån en välstammad linje så mina förhoppningar på henne är ganska stora. 

 

Fast vi håller fortfarande på känna varandra så mer information om lilla fröken kommer!

 

 

 

Namn: Wildknight

Smeknamn: Ridda'n

Kön: Hingst

Ålder: 9år

Ras: Jorvikiskt Varmblod

Bästa gren: Stjärnletning

Personlighet: Lugn, arbetsvillig, något lat och seg, genomsnäll och en riktig gäntleman.

Historia: Ridda'n föddes på en bongård utanför Moorland, de använde honom i lantbruket och som transportmedel. Men efter att gubben i familjen blev sjuk var alla djur tvugna att säljas, Ridda'n kom då till mig, han var då 5 år och betedde sig som en 10åring. 

 

Ridda'n har varit med och utbildat mig inom inridningen och i ridning, innan honom red jag bara en gång i veckan på en gammal travare som hade fel i benen (så var i princip bara skrittturer). Ridda'n har alltid varit den där snälla, kommer ihåg första gången jag rammlade av, han tvärnitade när han kände att jag försvann, sen vände han på huvudet så han såg mig. Jag låg på marken och as garvade! Ridda'n frustade som om han tänkte "knäppgök" sen skrittar han fram och puttar på mig så jag skall resa mig upp. Skrattandes tar jag mig upp på ryggen och forts'tter ridtuen. 

 

En annan gång mötte vi en älgtjur som var helt tokig (i brunst!), jag blev livrädd, jag var helt klart medveten om att älgar är inte att leka med. När älgen anfaller stegrar sig Ridda'n, jag var inte berädd på det och åker av. Ridda'n har helt klart bestämmt sig att skydda mig, han anfaller älgen som kommer emot mig i full fart, Älgen får ett bett i halsen, vrider sig om och börjar att attakera Ridda'n som springer för allt han är värd ifrån mig. Där sitter jag livrädd kvar på marken, skogen blev knäppt tyst! Mina tankar går på Ridda'n, lever han?

 

Efter en stund inser jag att jag måste börja med att ta mig hem, jag fick leta efter Ridda'n senare då jag hade hjälp att leta och försvar mot älgen. När jag går på grusvägen på väg hem börjar det prassla i skogen, jag fryser till is, livrädd att älgen kommer. Men där kom ett vitt underbart hästhuvud ut från ung skogen. Jag kastar mig om halsen på Ridda'n, han hade några småsår men såg överlag okej ut. Jag vägrade rida hem! jag gick bredvid Ridda'n dessa 4 km hem, trotts att Ridda'n puttade på mig som om "Varför går du där när du kan rida på mig?!"

 

Väl hemma ringde jag veterinären som var på granngården (tur!), han kom ganska snabbt över och kollade igenom Ridda'n, han var lite blå efter hornen på älgen, lite skrapsår från snåren, men överlag helt okej. Ridda'n fick en lyxvecka av mig, bara god mat, massage varje dag, massa god och kärlek. Efter ev vecka hade ömheten gått över så vi kunde rida igen. Rider numera aldrig i skogen utan något försvar mit älgar! Dvs ett ljudhorn (ett sånt som man brukar ha på matcher, ex fotboll)  

 

 

 

Namn: Wildmadness

Smeknamn: Madness / Galningen

Kön: Hingst

Ålder: 7år

Ras: Morab

Bästa gren: Bergsklättring

Personlighet: Bångstyrig, bråkig, vild.

Historia: Madness kom till mig som 2åring, han var redan då full i fan, men han var lydig och trevlig att jobba med. Madness föddes på en gård i Sverige, han var tänkt som distanshäst men tyvärr gick gården i konkurs och då fick jag nys om Madness, han var perfekt för mig.

 

Madness blev lugnt inriden, vi jobbade med inridningen till han var 5år, sen började inlärningen. Allt gick utan problem, han var så arbetsvillig och härlig att jobba med, tyvärr kom den dör dagen jag helst vill glömma. 

 

Madness var inte i hagen när vi skulle hämta honom, han var helt bortblåst. Jag letade i timmar utan några spår alls, efter några timmar hittade jag ett ställe som såg lurt ut, jag klev ut ur bilden och fram till stället, där hittade jag Madness grimma men även massor av blod. Paniken kom bara närmare, jag insåg att jag behövde hjälp så jag ringde min kompis Emma Shortroad och hon lovade att möta mig på vårat vanliga ställe i skogen. Jag skyndande mig hem och sadlade Ridda'n, resan mot mötesplatsen gick väldigt långsamt, men efter en bra stund (känndes det som iaf!) var jag framme, där stod Emma så snällt och väntade på mig. 

 

Vi red bort till stället jag hade markerat där grimman låg, men vi hittade inga fler spår. Den natten sov jag inte speciellt bra! Hela tiden drömmde jag om Madness och vad som kunnat hänt, hela natten vred jag och vände på mig. Klockan var 3 när jag gav upp och klev ur sängen, jag gick in i köket och satte på kaffe, nu snöaded det! Stackars Madness! När klockan väl började närma sig 6 på morgonen var det dags att gå ut i stallet, Ridda'n gnäggade mig välkommen. Jag utförde mina sysslor som en robbot med Ridda'n bakom mig som försökte trösta mig (ja han brukar få gå lös i stallet på morgonen). När jag gick in i sadelkammaren igen låg grimman fortfarande slängd på bänken, kanske skulle studera den närmare efter ledtrådare?! Som om Ridda'n förstod puttade han in mig i bänken, då såg jag, grimman, den var söndersliten och hade rester av ett REP på sig.

 

Någon hade KIDNAPPAT min Madness!!! Chocken kom knaske omgående. Efter en stunds funderande sadlade jag Ridda'n, pratade med Emma så hon skulle möta mig vid den utmärkta platsen där grimman låg. Efter en stund möttes vi där, men i nysnön hittade vi färska spår av en OSKODD häst! Madness hade skor på alla? eller hade han blivit av med dem?! Vi följde spåren in i skogen, efter ungefär 3 timmar började det skymma. När vi tänkte ge upp såg vi en hög med skit som fortfarande rykte! Vi vänder runt en stor sten, där stod världens vackraste häst, en Paint häst med lång fin man och blåa ögon, det var så man knappt kunde slita ögonen från honom. Painten stod lugnt och kollade på oss med uppspärrade näsborrar, men cool lugn i blicken, efter ett hummande såg vi Madness. Han stod bakom Painten hoven hade fastnat i en jaktsnara, han var fast! 

 

Emma fångade in Painthästen med Madness grimmskafft som hon gjorde till ett koppel med öggla, jag satt på Madness grimman och tog en av mina tyglar till grimmskafft åt Madness, sen frigjorde jag honom och gick igenom honom snabbt, inga stora sakdor som det såg ut. Vi red sen iväg mot närmsta väg, eftersom ingen av oss kännde igen oss följde vi vägen som ledde mot ljuset av en stad, där var grannbyn! Lättad av att vara ute i skogen satt vi av i byn och ringde efter transporten hem. 

 

Väl hemma i stallet undersökte veterinären båda hästarna. Madness var lite öm i kroppen, full i skrapsår och ett större sår där snaran hade setat åt, men annars var han oskadd. Det kan inte ha varit han som var orsaken till blodet vid grimman, men vem var det då?! Painthästen som vi döpte till Wildspirit var utan anmärkning, han var kanske lite lång i hovarna, men hullet såg bra ut. Ingen märkning hittades på honom så vi anmälde han som upphittad hos polisen och i olika tidningar och på internet. Dagarna blev till veckor, veckorna blev till månader, ingen hörde av sig. Så Spirit fick stanna kvar hos mig. Madness och Spirit är idag oskiljaktiga, börjar fundera över blodet och deras vännskap, kan det vara så att Spirit räddade Madness från någon/något?!

 

Efter denna händelse har Madness blivit ännumer svårriden, han gör precis som han vill (så länge Spirit inte är med på ridturen), han vägrar lyda. Vi håller på jobba med hans psyke som har fått ett ärr efter denna upplevelse, men vi återkommen senare hur det går!