Chiara Seabrooke

Fick för mig en dag att Ridda'n skulle få komma ut och damma av sig lite =) Känndes ganska skönt att rida runt på en level 15 häst =)

 

Namn: Wildknight

Smeknamn: Ridda'n

Kön: Hingst

Ålder: 9år

Ras: Jorvikiskt Varmblod

Bästa gren: Stjärnletning

Personlighet: Lugn, arbetsvillig, något lat och seg, genomsnäll och en riktig gäntleman.

Historia: Ridda'n föddes på en bongård utanför Moorland, de använde honom i lantbruket och som transportmedel. Men efter att gubben i familjen blev sjuk var alla djur tvugna att säljas, Ridda'n kom då till mig, han var då 5 år och betedde sig som en 10åring. 

 

Ridda'n har varit med och utbildat mig inom inridningen och i ridning, innan honom red jag bara en gång i veckan på en gammal travare som hade fel i benen (så var i princip bara skrittturer). Ridda'n har alltid varit den där snälla, kommer ihåg första gången jag rammlade av, han tvärnitade när han kände att jag försvann, sen vände han på huvudet så han såg mig. Jag låg på marken och as garvade! Ridda'n frustade som om han tänkte "knäppgök" sen skrittar han fram och puttar på mig så jag skall resa mig upp. Skrattandes tar jag mig upp på ryggen och forts'tter ridtuen. 

 

En annan gång mötte vi en älgtjur som var helt tokig (i brunst!), jag blev livrädd, jag var helt klart medveten om att älgar är inte att leka med. När älgen anfaller stegrar sig Ridda'n, jag var inte berädd på det och åker av. Ridda'n har helt klart bestämmt sig att skydda mig, han anfaller älgen som kommer emot mig i full fart, Älgen får ett bett i halsen, vrider sig om och börjar att attakera Ridda'n som springer för allt han är värd ifrån mig. Där sitter jag livrädd kvar på marken, skogen blev knäppt tyst! Mina tankar går på Ridda'n, lever han?

 

Efter en stund inser jag att jag måste börja med att ta mig hem, jag fick leta efter Ridda'n senare då jag hade hjälp att leta och försvar mot älgen. När jag går på grusvägen på väg hem börjar det prassla i skogen, jag fryser till is, livrädd att älgen kommer. Men där kom ett vitt underbart hästhuvud ut från ung skogen. Jag kastar mig om halsen på Ridda'n, han hade några småsår men såg överlag okej ut. Jag vägrade rida hem! jag gick bredvid Ridda'n dessa 4 km hem, trotts att Ridda'n puttade på mig som om "Varför går du där när du kan rida på mig?!"

 

Väl hemma ringde jag veterinären som var på granngården (tur!), han kom ganska snabbt över och kollade igenom Ridda'n, han var lite blå efter hornen på älgen, lite skrapsår från snåren, men överlag helt okej. Ridda'n fick en lyxvecka av mig, bara god mat, massage varje dag, massa god och kärlek. Efter ev vecka hade ömheten gått över så vi kunde rida igen. Rider numera aldrig i skogen utan något försvar mit älgar! Dvs ett ljudhorn (ett sånt som man brukar ha på matcher, ex fotboll)